Jag har en finkalibrerad mat-, sov-, och promenadklocka; jag vet precis när det är dags för mina viktiga aktiviteter. Men nu har min klocka rubbats. I helgen fick jag plötsligt sova en timme längre. Det var inget problem för jag gillar sovmorgnar, men sedan var det något som inte stämde. Det var alldeles dags mörkt när det var middagsdags och jag hann bli jättehungrig. Min tidsuppfattning bygger på saker som hur långt det är mellan olika händelser och när jag börjar bli hungrig eller kissnödig. Människor har klockor och min inre klocka är ganska väl synkad med dem. Men nu visade det sig att de hade ställt om klockorna till en annan tid. Varför? kan man undra.

Men det spelar inte så stor roll, jag är trots allt ganska flexibel. Det är de flesta familjehundar. Det visar en undersökning från universitetet i Toronto. De mätte aktiviteten hos familje- och slädhundar vid övergången till vintertid. Bland familjehundarna såg man ingen skillnad. Deras dag började när husse och matte steg upp. Slädhundarna ökade sin aktivitet en timme innan deras skötare kom dagen efter att det blivit vintertid, men det rättade till sig efter en dag.

Tidsomställningen påverkar den cirkadiska klockan som är kroppens interna, biologiska dygnsrytm på ungefär 24 timmar. Den “klockan” reglerar sömn, vakenhet, ämnesomsättning, hormoner och kroppstemperatur utifrån ljus och mörker, men hundar påverkas mer av vad deras människor gör än av ljus och mörker.

Det stämmer bra på mig. Men jag har också skaffat mig tidsbundna vanor som påverkar mina människor. Jag ser till att när jag ska ha mellis klockan åtta på kvällen får de lämna soffan och ta fram matskålen.