Det kan vara jobbigt att bo på hotell. Det har jag gjort nyligen. Det är mysigt att matte och husse är nära hela tiden, men innan man vant sig är det mycket att hålla reda på. Särskilt på natten.

Fotsteg i korridoren – jag skäller.
Någon öppnar en dörr – jag skäller.
Någon stänger en dörr – jag skäller.
Ett obestämbart dunsande ljud – jag skäller.
Någon kommer hem sent på natten och rapar högljutt i korridoren  – jag skäller.

Och så där håller det på. Folk går ju aldrig och lägger sig!

Matte säger något om att nu blir vi snart utkastade från hotellet – jag skäller i alla fall.

Nästa natt sover jag och min flock hela natten av ren utmattning. Och så har jag börjat förstå att alla ljud inte betyder att något hemskt håller på att hända och att jag inte behöver ingripa hela tiden.

När vi går förbi ett annat hotellrum på väg ut för att kissa på morgonen efter andra natten hör jag en hund skälla där inne. “Vilken amatör”, tänker jag i mitt stilla sinne – och skäller inte.