Växtligheten växer verkligen nu. Gräset på vår äng har blivit gräsligt högt. Det skymmer sikten så man måste stanna och vädra ofta för att ha koll på omgivningen.

Man vet aldrig vad som gömmer sig där ute. För ett par dagar sedan sprang det upp ett par rådjur mitt framför nosen på mig. De hade legat och sovit i det höga gräset och vinden kom från ett annat håll så jag visste inte att de var där. Jag blev så häpen att jag glömde skälla på dem.

Det finns mindre djur där ute också. Fästingarna ligger i bakhåll för att kasta sig över förbipasserande eller så åker de snålskjuts på rådjuren, men hittills har jag klarat mig bra i år.

Den vanliga fästingen angriper framför allt varmblodiga djur av olika storlek, från sorkar och möss till rådjur och älgar. Den är vanlig på fåglar också. Det är sådana fästingar som angriper hundar och människor. Det finns andra fästingsorter också. De flesta angriper fåglar, men en del föredrar gnagare och det finns till och med en speciell igelkottfästing.

En fästing som finns i Sydeuropa kallas brokig hundfästing och den dyker upp i Sverige då och då. Den ser förstås inte skillnad på en hund och ett rådjur eller en grävling, men det är ofta på hundar man hittar den. Den fästingen kan bära på en parasit som förstör röda blodkroppar så att man får anemi och blir jättesjuk. Av vanliga fästingar kan man få anaplasmos. Det är en fästingfeber som man får äta medicin för. Jag har en kompis som fick det och medicinen gjorde honom jättehungrig. Han snodde till och med maten för katten han bor tillsammans med, men nu är han som vanligt igen.

Nej, fästingar är tråkiga. Det är bäst att ruska ordentligt på sig när man varit ute i gräset.