Det pågår visst nån fotbollsturnering som människor är jätteintresserade av. Jag lyssnar med ett halvt öra på vad som sägs när hussarna pratar på promenaden, men fattar inte riktigt grejen. Det låter som om det mest är hussar som bryr sig. Mattar blir mest matta av fotbollssnacket, verkar det som. Mattare än hussar i alla fall, om nu inte hussarna har tittat på teve hela natten för då är det hussarna som är mattare.

På teve kan man se hur spelare ligger och ojar sig i gräset. Men det heter ju weltschmerzerskap i fotboll, så det är ju inte så konstigt att de verkar lida.

Men det kan ju också vara skönt att rulla sig i gräset, särskilt om det kliar på ryggen eller om det är någon doft man vill ha med sig hem, så det är helt begripligt att spelarna kastar sig ned hela tiden. Och när domaren visslar kommer de springande till honom precis som jag har lärt mig att man ska när husse visslar och så skäller de så där ivrigt, alldeles som hundar som är taggade.

Fotboll går tydligen ut på att man ska springa fram och tillbaka och jaga bollen. Det kan jag förstå. Det är kul att jaga bollar, fast jag föredrar tennisbollar. En fotboll får man inte riktigt grepp om. Men sedan, så fort de får tag i bollen, så sparkar de iväg den till någon annan. Det skulle jag aldrig göra. Har man fångat en boll vill man ju behålla den och kanske tugga på den en stund.

Och när vi ändå talar om att tugga så handlar ju fotboll om att göra mål. Jag gillar mål. Både morgonmål, kvällsmål och mellanmål och nu är det både VM-tider och måltider i USA. Sverige gjorde ju fem mål på Tunisien.