Jag flyttade in hos mina människor 2022 mitt under en pandemi när många satt hemma och arbetade. Det gjorde husse också när jag var en liten valp och jag hjälpte till så gott jag kunde genom att ligga i hans knä och se till att han inte smet iväg från datorn. Utom när jag skulle rastas förstås. Det var i och för sig ganska ofta för då var jag inte rumsren ännu.

Det var många som skaffade hund då. Sedan dess har utvecklingen vänt. 

År 2025 registrerades 56 814 nya hundar hos Jordbruksverket. Det är en minskning med 10 procent jämfört med året innan och med 16 procent jämfört med 2023.

Det är inte så konstigt. Det är inte lika många som kan arbeta hemifrån längre och allt blir dyrare – inte minst veterinärkostnaderna. Det är svårare att ha en hund och det märks till och med på tidningarnas ledarsidor där man diskuterar om det blivit en klassfråga att ha råd med en hund och om det i så fall är ett problem.

Det märks också på Hundstallet. De får ta emot fler och fler hundar för varje år och i november förra året meddelade de att möjligheterna att hjälpa till med omplacering av hundar från privatpersoner var begränsade.

Det verkar som om många inte tänkte efter ordentligt eller förstod vad det innebär att ha en hund i huset. Det är verkligen synd om de hundar som måste omplaceras. Även om Hundstallet gör vad de kan skulle jag bli jättedeppig om jag inte kunde vara med människor i ett riktigt hem. I genomsnitt tar det 50 dagar att bli omplacerad, men det finns hundar som blir kvar i flera månader. Jag skulle tycka att ett par dagar var för länge.