Jag har varit på välgörenhetspromenad. Min zooaffär lovade att ge ett kilo mat till Hundstallet för varje människa som vi hundar tog med oss, så det ville jag förstås bidra till.

När vi närmade oss samlingsplatsen och jag tog in dofterna började jag ladda för att skälla ordentligt, men så gick vi runt ett hörn och där stod minst 50 hundar och tittade på mig. Jag omvärderade och bestämde mig för att ligga lågt.

Det kom mer än hundra människor till promenaden så vi var säkert hundra hundar som gick tillsammans. Det blev mycket mat till mindre lyckligt lottade hundar. Hundstallet är en ideell organisation som finansieras av gåvor från personer och företag så det kändes bra att hjälpa till.

Jag träffade en gammal flickvän från min tid som unghund och det var kul att gå tillsammans, men vi var inte så entusiastiska som innan hon flyttade för ett år sedan.

Jag kan ju brusa upp ibland när jag möter hundar, men av alla de hundra hundarna var det bara två jag inte kunde låta bli att skälla ut. Den ena var en fransk bulldog som glodde provocerande på mig och den andra var en hund jag alltid går igång på när han dyker upp. Jag tycker att jag uppförde mig riktigt bra.

Det var mycket att hålla reda på så när jag kom hem var jag ganska trött. Självbehärskning tar på krafterna.