Det sägs att hundar har en ”spökålder” när vi blir rädda för lite allt möjligt. Den åldern varar från ungefär ett halvår och några månader framåt, så den har jag bakom mig. Jag tror inte på spöken, men det betyder inte att jag gillar halloween. Det är en helt onödig helg om man frågar mig. Skönt att den är över.

Det hänger spöken och fladdrar utanför husen och det brinner i en massa läskiga pumpor så man blir extra på sin vakt. Är man för nyfiken och nosar kan man bränna morrhåren på marschaller. Och så drar det omkring flockar med glada, entusiastiska och högljudda barn när jag är på kvällspromenad. Då blir jag ännu mer osäker och vill mest gå hem.

Barnen tappar en del godis som man kan nosa upp på gatan, men inte ens det är bra för både choklad och xylitol är giftigt för hundar. Nej, det är inte min högtid, men nu är den avklarad för i år

Halloween var från början kelternas nyår då gränsen mellan döda och levande suddas ut och det gäller att klä ut sig för att skrämma bort andarna. Jag vet ett annat sätt att skrämmas. Hade någon ringt på dörren och velat ha godis så skulle jag ha skällt riktigt högt för att jaga bort dem.

Men nu lägger vi det bakom oss och ser fram emot att tomten kommer med djurklappar.