Jag har varit på kortsemester med matte och husse. Vi var på Marholmen utanför Norrtälje. Fina promenader, mycket att nosa på – och en agilitybana!

Det var rena drömmen.

De kanske skulle kalla stället för Mardrömmen i stället. Eller skickar det fel signaler?

Det var mycket att stå i när vi kom dit. Jag måste springa runt i stugan i hög fart och nosa överallt, kalibrera om kompassen i huvudet så att jag skulle hitta tillbaka och så måste jag fundera på om jag skulle skälla på valpen i grannhuset eller bara ignorera den. Jag bestämde mig för att bete mig som en vuxen och inte skrämma valpen. Det fanns andra hundar att skälla i stället. Jag tror att jag lyckades skrämma upp en matte ordentligt när jag markerade ganska eftertryckligt när hennes lilla hund och jag hamnade nos mot nos när vi skulle hälsa. Det vet ju alla att det är artigast att nosa varandra i baken om man inte känner varandra väl. Jag tog mitt ansvar och uppfostrade honom lite.

Det fanns ett hundbad också, men det var jag helt ointresserad av. Jag är ju ingen labrador! Nej, vatten kan vara fint att titta på, men det gör sig bäst på avstånd.