Jag känner mig lite som den gamle greken Aristarchos. Han presenterade en ny världsbild och ingen brydde sig. Han menade att solen var i centrum och att alla planeter kretsade runt den. Det var det ingen som höll med om. Det var inte lätt att få genomslag för andra idéer än dem som filosofiska storfräsare som Aristoteles och Platon hade.

I mitt hundiversum kretsar allt kring mig, men det verkar inte vara någon annan som riktigt tänker så.

Mina mattider, promenader och sovtider är det viktigaste som finns. Och så har jag ofta bestämda åsikter om vart vi ska gå när vi promenerar. Jag anser förstås att det är viktigast vad jag tycker och att mina människor ska rätta sig efter det. Och alla andra också. Konstigt nog är det inte alltid jag får som jag vill – även om jag får erkänna att det är ganska ofta.

Aristarchos världsbild kallas heliocentrisk, så min skulle väl då kallas baloocentrisk. Eller åtminstone kynocentrisk om man nu ska använda grekiska. Kynologi är läran om hundar. Vill man slänga sig med latin i stället skulle det bli caninocentrisk. Det är faktiskt ett begrepp som används inom modern hundträning. Hunden ska vara i centrum och människan ska se och förstå världen utifrån hur vi upplever den. Träningen ska vara belöningsbaserad och bygga på samarbete och positiv förstärkning i stället för straff och tvång. Det gillar jag. Särskilt det där med belöning. Utvecklingen går åt rätt håll, men det är ändå inte detsamma som att allt kretsar kring hunden. Inte än.

Jag vill påpeka att Aristarchos fick rätt till slut även om det tog 1500 år innan Copernicus och Galilei gjorde samma analys som han. Så länge vill inte jag vänta.

Fast om allt ska snurra kring mig blir jag kanske yr i mössan. Det är nog bra som det är, trots allt.