Jag gillar egentligen inte att gå upp tidigt på morgonen, men nöden har ingen lag om ni förstår hur jag menar. Och när man ändå är uppe kan man ju lika gärna ta sin morgonpromenad, tänkte jag. Husse var inte helt med på noterna, så jag fick lirka lite med honom. Till slut kom vi ut ändå och mötte en helt ny värld.

Solen stod lågt och skuggorna blev långa. Skuggan av mina ben såg ut som vinthundsben när solen lyste i ryggen på oss. Fåren betade gräs med morgonens dagg på och jag tog mig ett par strån jag också. Inte alls så dumt faktiskt.

Massor av morgoncyklister kom trampade och när vi kom fram till skolan hade klockan hunnit bli åtta och det kom barn från alla håll. Det var massor av liv och rörelse. 

Jag trodde att alla sov så här dags, men tydligen inte. Jag var tvungen att ta en lång tupplur i soffan mitt på dagen efter den upplevelsen. Det var spännande att se hur morgonen i Myrängen var, men det blir nog ingen vana. Både jag och mina människor stannar gärna en stund i sängen. Och sedan en stund till.