Han sitter där i Blomsterdalen (fint namn på en lekpark, eller hur?). Bullen, heter han och han är en konstig hund. Han sitter alldeles stilla och doftar ingenting. Nosar man på honom och försöker bli kompis så får man ingen reaktion. Han har suttit där sedan 2010 och man ser att han är populär fast han är så stillsam. Barnen har klappat honom så att han är alldeles blank på sina ställen. Det vore inget för mig att sitta där, jag har svårt för barn som kommer springande för att klappa.

Bullen är en skulptur, har jag förstått till slut, gjord i brons av Bitte Jonason Åkerlund.

Kanske blev hon inspirerad av låten “Bullen” med Dag Vag.

När du är trött och less
Klart drabbad av stress
Malen äter din själ
Och ingen vill dig väl
Ta då och titta ner
På den som du där ser
Ge Bullen ett ben

Faktiskt en fin beskrivning av relationen mellan människa och hund, fast i punk/ska/reggaeform.

Det finns många kända statyer av hundar, men det är ofta lite sorgliga berättelser bakom.

Greyfriars Bobby i Edinburgh vaktade sin husses grav i 14 år.

Här sitter han Greyfriars Bobby.

Lion anförde begravningståget och gick först bakom kistan när hans husse, proffsboxaren Thomas Sawyer, begravdes inför 100000 londonbor 1865.

Hachiko brukade möta sin husse varje dag när han kom från jobbet med pendeltåget. En dag kom husse inte tillbaka. Han hade dött plötsligt på jobbet, men Hachiko fortsatte att möta pendeltåget på Shibuyastationen i Tokyos västra delar varje dag i tio år till, tills han själv dog 1935. Nu står hans staty utanför stationen.

Men alla berättelser är inte sorgliga.

Balto blev känd när hans bedrift att transportera medicin mot difteri i en strapatsrik färd i Alaska blev film. Nu står han staty i Central Park i New York.

Balto på plats i Central Park.