Jag gillar inte veterinärer i allmänhet. Men man kan göra undantag. När jag träffar en veterinär som tar tid på sig, kliar mig lite och dessutom bjuder på skinkost så kan man ju faktiskt inte bli arg och bete sig illa.

I veckan träffade jag just en sådan veterinär. Hon fick till och med ge mig en spruta utan att jag nafsade efter henne. Det berodde delvis på skinkosten, men att jag hade min munkorg på mig just när hon stack bidrog kanske också lite grand.

Besöket började bra, jag hittade en massa intressanta dofter att nosa på. Sedan gick jag och satte mig bakom en hylla och väntade. Då hörde jag att dörren öppnades och jag kände doften av främmande hund. Självklart började jag skälla, men så fick jag syn på inkräktaren bakom hyllan. Det var en JÄTTESTOR schäfer med munkorg och han skällde ilsket på mig, så jag drog mig tillbaka och tyckte att det var lika bra att ligga lågt. Som tur var blev jag hämtad av en människa i blå kläder och fick gå in till veterinären med mjukosten.

Det var en spruta mot rabies jag fick. Det vill man trots allt gärna ha. Skyddet alltså, inte sjukdomen.

Skulle man få rabies kan man drabbas av drastiska beteendeförändringar (aggression eller onormal skygghet), förlamningar, dreglande och vinglighet. Och har det gått så långt att man fått symptom är det inte mycket att göra. Man dör. Det vill man ju inte.